DET SOM INTE DÖDAR MIG


Kent – Kräm (så nära får ingen gå)

..fast nu gör det ju det. Dödar mig. Äter upp mig inifrån och kryper ut genom ögonen, rinner nerför mitt trötta ansikte och samlas i en kladdig pöl runt mina fötter. Jag sitter fast, kommer ingenstans. Sulorna klistrar mot golvet. Borde gå vidare men jag klarar det inte. Måste gå vidare men jag vill inte, inte alls.
/Josefin

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0