JUST DET!

Mitt nummer: +27791842165.
/Josefin

MY FIRST IMPRESSION

Well well well... vart ska jag borja. Blev hamtad pa flygplatsen av Abraham, taxichauffor. Med alla rutor nedvevade glassade vi genom stan, mina ogon blev helt uttorkade pa tva minuter, for mycket att se och en aning blasigt. "They say that Cape Town is a beautiful city, but I don't really know since I've never been somewhere else", sager Abraham och skrattar. Han har ratt. Det AR vackert har. Bergen som reser sig pa andra sidan staden, havet som aldrig tar slut och alla farger.. I'm in love.

Lamnade mina grejer pa hostelet och promenerade tillsammans med Howard, hostel-agaren ner mot Wrench Road dar Anna har bott de senaste sex manaderna. Howard ar vit men har bott i Kapstaden hela sitt liv. Han ar minst ett huvud kortare an mig, har stor rod nasa och en beige solkeps. Och har en enorm vilja att hjalpa mig med ungefar precis allting. Han visar mig vagen overallt, aker och hamtar adapter sa jag kan ladda min telefon, jag far SJALVKLART lana hans mobil om jag vill ringa nanstans osv. Vilken fin manniska.

Vid 14-tiden igar motte jag antligen Anna och vi for ivag till hennes barnhem, dar hon jobbade sin sista dag. Vad haftigt. Vi parlade armband, sjong Michael Jackson och spelade fotboll, sen var det tre trotta svenskar som begav sig hemat. Jag kan inte forsta, barnen sjunger, leker, dansar och skrattar precis som andra barn men bagaget dom bar med sig.. Jag fattar inte.

Nu ar det dags for nasta resmal, Table View.
Hors snart,
/Josefin

I'M ALIVE

Jaaaaaa sa var man framme. Resan gick smartfritt, vadret ar kung och jag ar sa javla nojd. Skriver mer snart.
Josefin

FLIGHT DELAYED

Jaaag haatar att vääääänta! Mitt flyg är försenat till 15.40. Har druckit tretton koppar kaffe, läst veckorevyn, löst korsord, köpt marabouchoklad, pratat med Göran 50+ om hans plastföretag, sorterat alla viktiga papper, provat asdyra parfymer i taxfreen, druckit glögg med Göran, smakat baileys, stirrat på snöstormen, vinkat av Göran som skulle till München, filosoferat en stund, räknat affärsgubbar.. Det finns liksom inget kvar som jag inte redan har gjort minst en gång. Tråkigt.

En timme kvar.
/Josefin

WAKA WAKA

Tack, kära vänner och familj som de senaste två dygnen har ringt och berättat hur farligt det är att åka till Afrika. Rån, våldtäkt, mord och kidnappning. Nu känns det mycket bättre!

Klara flög precis iväg till jobbet och jag sitter och fixar det sista inför resan. Har bokat ett hostel som hämtar mig på flygplatsen (för taxi kan man ju inte ta, dom kan köra en vart som helst och går INTE att lita på), hostelet heter Green Elephant. Det tycker jag låter seriöst och pålitligt.. Kommer väl fram dit vid 12 typ, så om jag hinner hänger jag med Anna till barnhemmet på eftermiddagen. Ska försöka blogga så fort jag kommer fram.

Ska bara spela lite, Klara har ett piano. Sen blir det flygbuss!



NU KÖR VI!
/Josefin


07:55 JAG ÄR VAKEN

En väldigt viktig punkt i vända-på-dygnet-skolan:
Om man ska gå upp tidigt måste man även lägga sig tidigt.

De senaste fem dagarna har jag testat om man både kan vara uppe sent OCH gå upp tidigt. Sova åtta timmar utspritt på fyra nätter, liksom. Funkade asbra fram tills jag somnade på biblioteket i Lidköping kl 10.00 och vaknade av att en smygande biblioteks-tant som "inte ville väcka mig, jag såg ju så trött ut" viskade att dom visst hade lite skönare fotöljer i ett annat rum. Eh.

Så efter flera timmars babbel med Klara i hennes härliga gamlastan-våning sov vi faktiskt kl 01 och vaknade utvilade(?) kl 07. Nu är Klara på jobbet. Jag sitter i fönstret och myser med en rykande kopp Hemse-te. Här i Stockholm snöar det, små flingor som virvlar runt snabbt snabbt snabbt, jag undrar om dom någonsin når marken. Mitt emot mig slår kyrkklockan åtta. En katt trampar omkring på taket utanför, himlen är vit och på gatan där nere går ett par som ser sådär hopplöst nyförälskade ut. Positiva Stockholmsvibbar. Synd bara att dom pratar så fult.

Nu ska jag ringa Cim, så kanske det blir en kopp kaffe.

Imorgon Afrika!
/Josefin


GÅSHUD

Imogen Heap är min nya gud. Hon är ju helt omöjligt jäkla grym. Jag lyfter på hatten, vilken spelning!
godnatt,
/Josefin

Update, Josefins bankdosa #72

Godmorgon världen! Väcktes idag av en bankvärdinna som ringer och säger att "hej hej, nu har vi fått din bankdosa i retur från posten IGEN. står ditt namn på brevlådan?" JA mitt namn står på brevlådan och JA det här har hänt en gång tidigare och NEJ jag har inte skrivit fel adress för koden, den har jag minsann fått i min brevlåda. Vilket betyder att för några timmar sen var min bankdosa utanför mitt fönster när jag låg och sov. JAG BLIR SÅ TRÖTT. Jag frågade om jag kunde komma till banken och hämta den istället. Hon sa att hon skulle ringa upp mig snart. Det var för en timme sen. Suck.
/Josefin

IMOGEN HEAP

Äntligen hemma efter en seg måndag-kväll på olearys. Jag är ledig i tre dagar nu, hur skönt som helst! Imorgon ska jag, Julia och Emmie se Imogen Heap. Lyssna. Imogen Heap – Just For Now
Har fortfarande inte fått min bankdosa, börjar få lite smått panik över det då Afrika-resan närmar sig med skrämmande steg. På söndag åker jag hem till Sverige, tisdag får Klara besök i huvudstaden och på torsdag, om 10 dagar, flyger jag till sydafrika. Hur ska det gå. Herregud.
vi hörs,
/Josefin

jag valde mellan det här och min kanindräkt..


Hur blev lördag veckans lamaste dag?

I JYMDEN

En fredagkväll som hette duga.

H.A.L.L.O.W.E.E.N

Ny vecka igen, halloweenhelgen är slut och nu är det NOVEMBER. Herregud. Tiden går så ofattbart snabbt, afrikaresan är snart här! Och sen är det jul, sen är det 2011 och sen är det inte långt tills livet är slut.. Hur ska jag hinna med allting, undrar jag ibland? En vän sa till mig häromdagen att nu, nu har vi levt en fjärdedel av våra liv.

O'Learys-personalen tog halloween på allvar.

I helgen har jag haft besök, Viktor o Anton har vart här och förgyllt mina dagar. Sen från ingenstans dök Nicolina från Barcelona-tiden upp, nu har hon flyttat hit och söker jobb. Kul. Jag mötte henne på stationen och vi tog en kopp kaffe. Efter att ha babblat konstant i två timmar kommer vi fram till att hallååååå det var faktiskt två år sen vi sågs. Hur är det möjligt.
Nu när det börjar bli höst på riktigt saknar jag Gotland. Jag saknar pianot. Jag saknar inspiration och kreativitet. Det slår mig hur annorlunda livet var där. Jag lyssnar, drömmer mig tillbaka till Gullin-salen och en av mina största musikaliska upplevelser någonsin. Lyssna ni också, det här är magi.
Anders Widmark – Hallelujah
Nu ska jag iväg till gymet, sen blir det jobb jobb jobb fram till söndag, DÅ är jag äntligen ledig.
Ha de,
/Josefin

RSS 2.0